Lärdom #1: Jag kan uppenbarligen bli hur blyg som helst när jag verkligen inte vill vara det. Precis när man vill att talapparaturen skall fungera perfekt flyger helt plötsligt syntax på engelska, italienska och tyska upp i huvudet och gör mig förvirrad. Damn alcohol and damn myself! Men det var en oerhört trevlig överraskning att få träffa LIUfolk på fredagkvällen ändå och hela den Stockholmska atmosfären växte på mig den dagen. För vart annanstans kan man gå till en vampyrtema-krog i det här landet? Borås?? Ok, kanske Borås då men isåfall är det en lya tilhörandes en farbror med wifebeater och ”skullet” (hockeyfrilla fast skallig) med bilder upphängda på barn som ser pedolicious ut.

Det fina, långa blonda håret sade till mig på vägen ut att jag såg dryg ut. Det gjorde jag med säkerhet:D men jag som är så snäll så egentligen. Resterande tid av fredagskvällen spenderade jag med att sniffa på Kalles hår, en ”hobby” jag haft sedan dagis och hans hårdoft är alltid i mint condition! Det har också alltid varit samma lukt sedan vi var dagisbarn! Då vet man att man är bra och gamla vänner när man skulle kunna peka ut personen i fråga i ett blindtest om 100 personer.

Detta tror jag för övrigt är en sådan sak som har större betydelse än vad man kan tro! Alltså inte just mellan vänner per sé men mellan partners. Lukt spelar en enorm roll misstänker jag och en oerhört far fetched teori som jag har är att många idag inte får möjlighet att utvärdera (undermedvetet) ens partners kroppsliga luktutsöndring pga täckande parfymer etc. och att det kan vara en av många orsaker till separation. Man hittar helt enkelt inte sin ideala partner. Den här teorin har givetvis inte fått utstå den vetenskapliga fingranskning som krävs för att kunna påstås vara fakta så ta den med en nypa salt men om vi ändå använder våra andra sinnen i våra utvärderingar så varför skulle inte lukten fylla en viss funktion åtminstone. Tänk såhär, om man träffar en tjej med basröst som Mufasa i lejonkungen så är det högst osannolikt att du vill ta det ett steg längre och även om du inte kan rationalisera för varför du känner som du gör är det ändå något i ditt bakhuvud som säger dig att det där inte är riktigt friskt och utgör ett hot mot era gemensama genetiska avkommor. Jag tänker inte sitta i vår villa i framtiden och se frugan prata med sonen och säga: ”En vacker dag Sebbe (Simba) kommer allt det det du ser att tilhöra dig”… Uuuh no thank you.

Lärdom #2: Om man går på UFC eller vilket annat sportevenemang som helst följ då det råd min vän Dicko gav mig för många år sedan om man skall gambla: ”Heja på Svensken, betta på motståndaren. På så sätt blir man alltid lite glad alla fall”. Jag satsade en slant på motståndaren som ändå fick pisk så nu är Alexander Gustafsson första Svensk att gå upp i topp tio i den viktigaste och mest konkurrenskraftiga divisionen som finns, light heavyweight.

Vad som också skall tilläggas är hur vädret trollade oss i Stockholm. På vägen dit var det regn, fram och tillbaka till Sickla köpcentrum var det regn. På väg till stan började det snöa och när jag vaknade på lördagmorgonen och tittade ut genom fönstret var det ett helt winter wonder land jag tittar ut över och i mitt huvud ekade Chrisses röst som dagen innan stolt berättat om hans nya däck som var slicks. Det kan enklast jämföras med de däck som formel 1-förare hade på den tiden då det snarare var regel än undantag att någon förare inte kom levande till målgränsen.

Jaja den här veckan blir den absolut sista jag tänker jobba till kl 20 på kvällen. Jag skall avsluta mina konsultuppdrag, take the money and run och börja exjobba. Möte imogon på LIU med ansvarig för management på IEI för att få lite inspiration. Shall be spännande! Nu ska jag lägga mer gitarrspår på en inspelning!

Ha en finfin söndagkväll!

• • Comments [0]
  • Categories [RotW]

Jag hade helt glömt av att jag den 23 mars förra året satte igång med en syssla jag förmodade exklusivt utövades av kvinnor och förkvinnligade män. Nu har det gått ett år och antingen har jag motbevisat min förutfattade mening (eller så är jag en förkvinnligad man).. Bloggen har fyllt 1.

Nu till de tråkiga nyheterna. Det exjobb jag sökte gick till en annan och såhär reagerade jag på den nyheten…

Jaja, det är bara att ta nya söktag och skicka ut femtioelva cv:n i slutet av den här veckan… Jadejade! Nu under påsken har man befunnit sig i Borås och var ute med vännerna och bastade vid far mins hus men ingen vågade bada. Fan vad jag älskar att bada dock när vädret väl är acceptabelt. Det finns inget bättre än att var på något paradisigt ställe med någon man tycker om. Lawd have mercy. Det må jag få fixat!

Jo på tal om dåliga nyheter så kan det alltid vara mycket värre. Här har vi ett exempel på värre! När jag kom hem igår och skulle köpa lördagssnask till mina föräldrar så var denna upphängd vid Statoil.

Det hade han inte alls det! Efter att ha intagit Älvsborgs fästning och krönt sig själv kejsare av Göteborg skulle de förväntningar han byggt upp för nästa anhalt snabbt övergå i en fördunklande känsla av besvikelse vid blotta åsynen av Borås. Klacken hade vänts omgående.. Ponera ändock att han mot allt sunt förnuft (något han bevisligen inte hade litervis utav) hade svängt av Riks 40 och tagit av mot centrum. Då hade han ändå aldrig  hunnit fram för att sätta den swastikabeklädda flaggan på stora torget innan någon lyckats sälja honom ett smörgåsbord av beroendeframkallande mängder narkotika. Courtesy of Borås! Klacken hade vänts med partyhatten på huvudet.

Den tredje och sista dåliga nyheten är att nu när vinterdepressionen äntligen lagt sig så är det dags för vårdepressionen. Nu skall jag sätta in dieten i overdrive (eller underdrive) för att tappa de kilon som upprepade McDonald’s besök skänkt mig. Under vintertid har man nämligen underskott på D-vitamin vilket har en skadlig inverkan på humöret och av någon anledning får jag för mig att McDonald’s pommes frites eleverar halten till sunda nivåer igen. I never claimed to be smart, but I’m always hungry.

Så vad hände i London nu till sist:

• London Town!
• Shit Tilly says och Wagamama

However, jag fick jag se en mängd vacker arkitektur: Big Ben och house of parliament bland annat. Om det är något ni som läsare skall lära er så är det en mening jag fick höra under den största utskällningen jag fick utav min far som liten: ”Lär dig uppskatta skönhet!”. Jag tror det var efter att jag dissat lutande tornet i Pisa och katedralerna däromkring. På den tiden var jag nog mest mån om att få stoppa i den lutande kassetten i min Game Boy och play away!

Idag uppskattar jag givetvis skönhet av den här typen liksom jag uppskattar det smala spektrum kvinnor som också faller in i den kategorin: De som besitter en ytlig skönhet de knappt reflekterar över och samtidigt utstrålar en personlighet som överträffar det förstnämnda.

Shit Tilly says och restaurangen WagaMama

Jag uttryckte längre upp min ångest över att jag lämnade datorn i Linköping! Well, här är anledningen. Min travel mate och partner in crime Tilly. Om min vitalitet och livsglädje kan antas representeras av ett glas coca-cola, då är hon läpparna på andra änden av sugröret. Efter att vi varit på Harrods blev det dags för mat och där jämte finns ett mindre exklusivt varuhus som bland annat har en restaurang som heter Wagamama. Nå här bromsar vi bandet lite snabbt..

Bör jag eller bör jag icke låta låta en person som gör uttalanden som här nedan vara min kostrådgivare?

- Jag sover hellre idag än imorgon om jag får tala för min egen demokrati.

- Jag har kommit till instinkt.

- Minns du när det var en sådan galna-kosjukan-hierarki?

I wouldn’t think so! Men Tilly är så underhållande och en bottenlös källa till mitt retliga välbefinnande att jag i god tro gick in på den här nudelbaren som var enorm men där gästerna utgjordes av ett fåtal individer som satt vid ett bord med en lapp ovanpå som löd: ”Staff only”…

Maten kom och min första reaktion var att oavsett hur kryddstark kycklingen må ha varit och hur mycket jag än lät sojan flöda så registrerade mina smaklökar ingenting alls. Jag hade lika gärna kunnat slicka på rymdens vakum. Nå.. Varför skulle detta vara fallet frågar ni er? Jo därför att jag delade måltiden med miljontals lika hungriga ekolibakterier som åt upp smaken av maten i en raskare takt än jag kunde skyffla in den i munnen. Jag skulle kunna gå in i djupare detalj om vad som hände därnäst but certain information is better left to the imagination.

Jag ger Wagamama 5 pencillin av 5 möjliga. Och som ni kanske förstår i det här fallet så är inte högt betyg bra betyg.

Dagen därpå (sön) låg jag inne hela dagen (som en galen ko) men jag fick åtminstone möjlighet att läsa ut nästan hela min bok av Stephen Hawking och om jag skall vara helt ärlig, i det tillståndet jag befann mig just i den stunden så var jag ungefär lika alert och kry som Stephen Hawking.

Nedan ser ni mig på hotellrummet

• • Comments [0]
  • Categories [RotW]